Ljus Suröl med Honung & Maskrosor

En resa ut i trädgården

Det finns endast ett fåtal kommersiella öl bryggda med maskrosblommor. Den alltid lika experimentlystna Dany Prignon från Brasserie Fantóme var först med sin Pissenlit, en saison bryggd med maskrosté. Ett antal år senare dök Hill Farmstead upp med sin Vera Mae, en fatlagrad brett-saison med honung och maskrosblommor.

Att smaksätta alkoholhaltiga drycker med maskrosor är inget nytt påfund. Innan användandet av humle blev vanligt förekom det att maskrosor användes för att ge beska i öl. I de fallen handlade det om rötterna och de gröna delarna, som ingick i en örtblandning kallad gruit. De gula delarna har i ett antal år använts till att tillverka s.k maskrosvin.

Kring våren så dyker i flera hembryggningsforum oundvikligen ämnet maskrosor upp. Efter att jag förra året läst om folks erfarenheter i ett par av trådarna så bestämde jag mig för att själv smaksätta ett suröl med maskrosor. Som grund för experimentet valde jag ett ljust suröl som jag året innan bryggt med East Coast Yeasts Bugfarm-blandning.

Jag hade läst flera skräckhistorier om det ryggskottsframkallande arbete som krävdes för att plocka och rensa maskrosor. Det visade sig dock inte alls vara lika skräckinjagande som historierna antydde. Det tog mig inte mer än en dryg timme att både plocka och rensa alla maskrosor som jag behövde. Till tio liter öl använde jag 250g av de gula blomdelarna. Jag valde även att blanda i en burk maskroshonung, c.a 500g till 10l öl.

Maskrosnektar

Arom: Doften är olik någon annan suröl jag tidigare har provat. Jag hittar toner av söt honung, jordig ”funk”, gräs, blommor och en svårplacerad fruktighet. Det är svårt att avgöra var honungen börjar och maskrosorna slutar.

Smak: Smaken är tydligt syrlig med inslag av blommig honung, jordig ”funk”, kvistar, gräs, citrus och en nästan juicy fruit-aktig smak.

Munkänsla: Kroppen är medelstor med en relativt lätt kolsyra. Detta är ett torrt öl, men det upplevs inte som strävt. Det är mer lättdrucket än alkoholhalten på 8% antyder.

Omdöme och tankar: Hur smakar maskrosor egentligen? Innan jag provsmakade den här satsen var min tydligaste referenspunkt Festisen med ”maskrossmak” som jag drack för kring 18 år sedan. Jag visste med andra ord inte riktigt vad jag kunde förvänta mig.

Grundölet var i det här fallet relativt okomplext. I brist på andra satser att blanda ut det med blev det därför en tacksam canvas för specialingredienser. Honungen och blommorna gifter sig väl med varandra och ger en intressant ny dimension, men en kvistig ton i smaken stör.