Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg finns det få kommersiella öl bryggda med maskrosor förutom Brasserie Fantómes saison Pissenlit, som jag egentligen inte är speciellt förtjust i. Hill Farmstead har dock i flera år bryggt en maskrossaison kallad Vera Mae som också delvis blir min inspirationskälla för den här brygden. Vera Mae är en betydligt bättre tolkning bryggd med honung och sedan lagrad på sauvignon blanc-fat med bryggeriets blandade huskultur. Jag har aldrig haft nöjet att dricka den själv, men höga recensioner vittnar om att det är ett mycket bra öl även om hajp förmodligen är en bidragande faktor.
Det finns inte mycket information att tillgå om Vera Mae och Shaun Hill verkar inte speciellt intresserad av att avslöja någonting om ölet. I ett drygt fyra år gammalt Reddit-inlägg skriver han kort att blommorna är "stöpta i het vört" och att de "använder så många de kan få tag på". I ett blogginlägg på deras webbsida kan man vidare se att de använder hela blomhuvuden istället för bara blombladen, sannolikt av praktiska skäl. Det går även att läsa sig till att ölet är bryggt med pilsnermalt och dinkel.
Jag väljer att utesluta honungen ur receptet och använder dessutom en relativt hög mängd dinkelmalt, 20%. Resten av maltnotan utgörs av pilsnermalt. Mitt jästval föll på favoriten Wyeast 3724 Belgian Saison, Duponts husjäst samt Wyeast 3711 French Saison för att jäsa färdigt ölet när 3724 börjar sakta ned. Efter fullbordad jäsning kommer hälften av satsen att tappas om i en ny behållare med franska ekkuber, en flaska sauvignon blanc och ett rör The Yeast Bay Brussels Brettanomyces Blend för att efterlikna just Vera Mae. Jag tycker om att dela upp den här typen av öl i flera satser. Dels får jag ett omodifierat öl som referenspunkt, men jag belönas även med flera olika öl för jobbet av ett.
Maskrosängen
Arom: Aromen är jordigt kryddig med inslag av gräs, brödig pilsnermalt och en stor honungsaktig, blommig ton från maskrosorna.Smak: Smaken är likt aromen kryddig och jordig med inslag av gräs, brödig pilsnermalt och maskrosor. Beskan är försiktig och balanserande. Fräscht och lättdrucket, om än något jolmigt.
Munkänsla: Munkänslan är torr med en livlig kolsyra, men upplevs inte som tunn eller blaskig.
Tankar och omdöme: Jag var orolig att maskrosorna inte skulle komma fram och använde därför en relativt stor mängd. Men det blev snarare tvärtom; maskrossmaken är intensiv och tar mycket plats. Nästa gång kommer jag förmodligen att minska mängden blommor något.
Receptdetaljer
OG: 1.044
FG: 1.006
ABV: 5%
SRM: 3
Uppskattad IBU: 30
Malt
80% Pilsnermalt
20% Dinkelmalt
Humle
25g Magnum (pellets, 11,2% alfasyra) vid 60 minuter
Jäst
Wyeast 3724 Belgian Saison
Wyeast 3711 French Saison
The Yeast Bay Brussels Brettanomyces Blend (Vera Mae-halvan)
Annat
6g kalciumsulfat (mäsken)
6g kalciumklorid 33% (mäsken)
500g maskrosblommor, endast de gula delarna. Stöpt i den heta vörten likt en slutgiva aromhumle.
Anteckningar:
21/05/2017: Samlar 20l vört med ett OG på 1.045. Kyler ned till 22 grader och slår i den Belgiska jästen. Påsen är mycket färsk och svällde upp på nolltid, så den här gången valde jag att hoppa över förkulturen.
22/05/2017: Aktiv jäsning, temperaturen på 24c. Sätter hinken på min värmeplatta.
23/05/2017: Jäsningen håller nu ~27c
28/05/2017: Jäsningen till synes avstannad. Ett hydrometerprov visar 1.030. Slår i en påse Wyeast 3711.
29/05/2017: Aktiv jäsning igen.
06/06/2017: FG = 1.006. Tappar tio liter på fat och resterande tio liter i en damejeanne med 10g förkokta Franska ekkuber, ett rör The Yeast Bay Brussels Brettanomyces Blend samt en flaska sauvignon blanc (Saint Claire Wairau Reserve).
